Tidigt imorse var jag ute med Ludde så han kunde göra sina behov. Jag hörde hur grannarna skrapade sina frostiga bilrutor. Då njöt jag litegrann. Tänkte på att jag slipper det där. Mohahahaha! Eftersom Philippa är så duktig och går till skolbussen nu. Så ett stort hånflin fick jag på mina läppar.
Så Philippa gick till bussen. Jqg kröp ner under mitt varma täcke igen. Efter ca 20 minuter ringer Philippa och gråter i telefonen. Hon hade glömt sin gympaväska vvid busshållplatsen. Så där kom mitt hånflin och bet mig hårt i rumpestussen. Det var ju bara att lämna den varma sköna sängen, klä på sig och gå ut och skrapa rutorna på bilen, åka i en iskall bil mot busshållplatsen och hoppas att gympaväska stod kvar. Med hjärtat i halsgropen och iskalla fingrar styrde jag bilen mot busshållplatsen. Gjorde även upp planer på hur jag skulle lösa det med gympaväskan om den ej stod kvar. Karman var snäll mot mig. Väskan stod kvar! Så då var det bara att styra bilen mot sexdrega och lämna gympaväskan till en överlycklig Philippa. Jag lärde mig en nyttig läxa idag. Skratta inte åt folk som måste skrapa rutorna på morgonen.