I dagsläget måste det vara ytterst jobbigt att vara förälder. Allt oftare läser jag att föräldrar (framförallt mammor) tjatar om något som kallas egentid. Vad är egentligen det där för något? Jag anser mig att ha egentid på väg till och ifrån jobbet och varannan söndag då Mattias jobbar natt. När ungarna har lagt sig och jag har plockat undan och städat bort dagens leksaker och äventyr. DÅ om jag hinner/orkar så slänget jag på någon halvkass film och slötittar på den. Det kallar jag för egentid.
Men jag har nog missförstått det där med egentid. För tydligen ska den innehålla en spaweekend och champagne och jordgubbar och ångest i för hemresan för att träffa baaaarnen eller baaaarnet (beroende på hur många du har eller inte har). Jag VET att om några år så kommer jag ha en massa egentid. Då Philippa troligen har flyttat hemifrån, Noel går i högstadiet och Elsa går i mellanstadiet. Då kommer jag säkert att ha så mycket egentid att jag ledsnar på egentid. Då kommer jag säkert kräva av dem att vi ska ha mer gemensamtid. Tycker faktiskt att vi föräldrar har blivit väldigt egoistiska. Vi ska ha allt på en gång. Barn, lyxiga villan, finaste bilen, det mest städade hemmet, lyxiga resor till höger och vänster, barnfritt, dyraste hobbyn och glöm inte den bästa karriären.
Missförstå mig rätt nu. Jag uppskattar oxå egentid och barnfritt. Men istället för att ha en långdragen weekend så har jag mer kompakt egentid. 40 min i bilen 4ggr i veckan, och lite egentid när jag går på toa eller duschar, eller en helkväll varannan söndag om jag orkar det innan jag somnar. Så till alla egebtidsföräldrar... Relax!!! Njut av tiden med barnen. Er egentid den kommer... Om ca 15-20 år :)