Tanken slog mig häromdagen att folk verkar spela ett spel. Alla spelar ett spel. Helt beroende på var de är. Jag har tillbringat en hel del tid i väntrummet på vårdcentralen. Många träffar folk de känner där, utom jag av någon konstig anledning. Så jag sitter och läser i en tidning eller i mobilen samtidigt som man råkar höra vad de andra pratar om. Ibland är det familjen, ibland är det jobbet men oftast handlar de om varför de har uppsökt läkarvård. Den ena ska alltid vara värre än den andra. " jasså äter du kortison? Jaaaaaa,, det har jag oxå ätit men nu på sistone har det varit myckeg citadon". Jag kan inte skillnaden på de olika läkemedeln. Jag brukar nöja mig med Alvedon och ipren.
Sen är det krämporna, sen är det läkarvården sen är det utslagen osv osv. Inte konstigt att man känner sig sjuk när man kommer in till läkaren efter att ha lyssnat på detta.
Spelet i väntrummet är; mig är det mest synd om!

Sen har vi spelet på jobbet. Det är ganska intressant, de finns de som tänker " när jag ändå är här så är det bättre att få något gjort". Sen finns det de som tänker " åh, nu kan berätta om hur jag hade det på vårdcentralen idag".

Kan man lära sig att känna en person helt och hållet nu för tiden? Du är person på nätet, en annan på jobbet, en hemma med familjen och en privat... Går det verkligen att lära känna en människa helt och hållet?