Julen närmar sig med stormsteg. Om tre dagar så är det julafton. Jag har tagit denna julen på största allvar. Eller jag och jag. Min kropp har gett mig en strålande röd näsa och en riktig basröst. I folkmun kallas det en förkylning men jag ser det som Rudolfsyndromet ( för er som inte fattar skämtet så syftar jag på Rudolf med röda mulen).
Någon vidare julstämning finns inte i vårt hem. Tyvärr. Vi får se hur det känns när granen kommer upp senare idag eller imorgon eller på fredag beroende på hur Rudolfsyndromet utvecklas.
Trots denna sjukdom så måste jag åka en sväng in till Borås. De sista klapparna ska inhandlas. Som tur är vet jag exakt vad jag ska ha så det är bara att hämta och betala.
Nu ska vi bara hitta orken att ta på sig hyfsade kläder och åka och handla det. Jippie.
Imorgon är det torsdag och då ska vi nog köra det sista julstöket. Philippa ska göra köttbullar och vi ska baka lite lussekatter och pepparkakor. snickers måste vi oxå göra. Listan är oändlig. Som tur är så är det bara en gång per år.