Då har det klirrat till på mitt konto. Skatteverket tackar mig för att jag bor och jobbar hårt i lilla landet lagom. Eller jobbar och jobbar. Just nu är jag ju hemma med barn, det kan ju knappast räknas som jobba hårt. Snarare stenhård träning. Både fysiskt och psykiskt. Testa själv att bära på en 7 kilos bläckfisk hela dagarna medan du ska världens svåraste ekvation och fixa världsfred. Det mina vänner är träning. Samtidigt så ska utfodra invånarna i ditt lilla hus. Men nog om min träning, det var skatteåterbäringen vi skulle tala om.
Från den sekunden som jag skickar in in deklarationen så börjar jag planera och drömma om vad jag ska göra för pengarna. Åhhhh vad roligt jag ska ha med dem. Jag tänker spa, manikyr, en ny outfit till mig, kanske ett par coola skor, lite godis, en natt på hotell där jag får sova hur länge jag vill... Listan är låååång. I ca en månad bygger jag upp nya drömmar som jag kan använda pengarna till. Nu kommer den jobbiga delen. När pengarna landar på kontot så blir jag snål! En dusch är ju nästan samma sak som ett spa. Philippa har nog något glatt nagellack som jag kan kladda på naglarna. Ny outfit? Vad tokigt! Usch vad jobbigt att gå in par ett nya skor. Godis? Näää, det tar vi på matkontot och jag kan ju lägga mig samtidigt som barnen då får jag ju iaf sova i 10 timmar.
Helst vill jag inte röra dessa pengar men, imorgon ska jag till Gekås!!! Usch och fy. Men tydligen måste invånarna i detta hus ha kläder, för de växer... De växer FORT!

Kram /// Misshurtig