Okej, jag brukar inte vara den som gnäller så JÄTTEmycket om de situationerna jag är i. Men idga kände jag bara att  måttet var rågat. Jag är, som många vet, gravid. I vecka 24 för att vara exakt. Imorse när jag vaknade så kunde jag inte ta mig ur sängen. BOKSTAVLIGEN kunde jag inte ta mig ur sängen. Jag kände inte mina ben. Inte bara så där så att benen hade somnat utan de fanns inte där! Jag kunde inte röra dem. Paniken kom sakta, ensam hemma med två barn, dags för frukost och jag ligger platt i sängen. Hunden kommer och tittar på mig med sina STOOOORA bruna ögon och väntar på att jag ska ut med honom. Skrattande säger jag till honom att toaletten är ledig och att det är på tiden att han blir en modern hund och gör sina behov på toaletten. Han bara stirrar på mig. Slår vad om att han ntänker "IDIOT". Men efter fem- sju minuter så börjar jag försöka ta mig ur sängen på riktigt. TILL SLUT så känner jag att jag har ben! HALLELUJAH! Jag kan gå! Och strax efter fick jag veta att jag kunde springa oxå. Trots att man inte har hunnit ätta något än så  är det något som vill ut. Dags för det fina konststycket att kräkas på tom mage! Det var verkligen morgonen från helvetet. Men jag blir orolig och ringer vårdcentralen och de ska ringa upp mig. Det gör de. Men när jag förklarar mitt ärende så är det som suck jag hör när hon i telefonen förklarar att "gravidärenden" tillhör barnmorskemottagningen. Nu är det så att jag har varit i kontakt med dessa ganska många gånger under denna graviditeten (snart så tar de och skickar mig till en annan kommun, SÄKERT), och de hänvisade till vårdcentralen sist om bekymmren skulle komma tillbaka. Och nu är de tillbaka. Lite diskuterande med sjuksköterskan och hon undrar var jag jobbar och vad jag jobbar med. Jag berättade att jag jobbar tre skift på glasbruket i Limmared. Då berättar hon för mig att jobba skift är ju INTE bra när man är gravid. ( NO SHIT SHERLOCK!). Och att hon trodde att illamående kunde bero på det. Ja men nu är det så att jag jobbar som jag gör och det är inte så lätt att ändra på. Jag antar att sjuksköterskan hade ätit glödlampor till frukost för då kläcker hon en verkligen "bra" idé, BYTA JOBB!!! Så finns det någon som jobbar på ett dagtidsjobb och har lust att anställa en gravid kvinna i ca två månader så kontakta mig. Det är inte säkert om jag kommer ur sängen på mornarna men jag har iaf bytt jobb. Det var den rekomendationen jag fick. Så jag ringde till barnmorskan igen och föreslog sjukgymnastik. Ja, det kan jag försöka hinna med men det gäller att det bra gymnastik där man knappt rör sig för ibland blir jag åksjuk av att bara ställa  mig upp. Men efter MÅNGA om och men så fick jag en tid hos läkaren. Den 13 november. Två veckor från nu... så ser läkarvården ut idag. Man får rekommendationer om att byta jobb och gå på sjukgymnastik mot illamående. Sen kan sjukgymnastiken hjälpa mot smärtorna men det kan även alvedon! 

Nu är det inte så att jag vill ju inte bli sjukskriven men jag vill bli tagen på allvar när jag ringer till vårdcentral och liknande. Det har hänt lite för många gånger att sköterskorna sätter en diagnos över telefonen. Jag vet att det är inget lätt jobb de har. Men ge sjukvården RESURSER! Snart googlar jag fram alla mina diagnoser så får vi se var vi hamnar sen   . 

//// Miss Hurtig