Senaste inläggen

Av Hurtig - 11 november 2015 16:41

Ja, jag undrar verkligen detta. Vad är det för fel på folk? Nu har jag jobbat i fyra veckor efter mammaledigheten och jag tycker det är rätt kul, än så länge. Jobbar ju ständig natt så jag jag får ju sova på dagarna och det är det ju nice. De flesta man träffar på jobbet välkomnar fortfarande mig tillbaka och undrar hur det känns att vara tillbaka och hur det gick med förlossning och lite annat. Förra veckan jobbade "mitt" skiftlag natt. Mötte ganska många i korridoren till omklädningsrummet. 2 hälsade och frågade hur allt var och småpratade. Resten gick med näsan i vädret och tyckte att de var fantastiska. Är det så farligt att bara säga hej? Jag vet att de flesta på "mitt" skiftlag tror sig vara lite finare än mig. Men ett hej kostar inget. Kasta med ett leende och jag lovar att jag betalar tillbaka det med mitt leende och ett hej. Men så är det i fabriken. Alla vill inte slösa sina hej eller leenden. Jag slösar dem vilt och brett. Än så länge så har ingen dött av det.
Pratade även med en komåos som upplevde nästan samma sak när hon var på föräldramöte. VUXNA människor som.står och pratar men när hon närmar sig så känner hon att de vänder ryggen och kollar snett på henne. Hon väljer att ställa sig längst bak i klassrummet.
Sen undrar folk varför barn blir utstötta på klassrum och skolgårdar. Mobbing är fult säger de oxå. Sen går de själva runt och fryser ut och tror sig vara bättre än andra, kanske pga en arbetsbefattning som är liiiite "högre" i rang eller för att man har bott i orten längst och känner att de "nya" kommer och förstör. Skärp er människor! Ett litet hej har aldrig dödat någon. Gillar du inte personen, fine! Man kan inte gilla alla. Fast man kan ju vara trevlig ändå. Var den större personen. Man hälsar och ser trevlig ut sen går man vidare. Eller?!

Av Hurtig - 1 november 2015 00:40

Idag har det varit halloween. Det har gått oss förbi rätt så obemärkt. Planen var väl att fira det. Men ni vet hur det kan vara med planer, vissa blir av andra inte. Detta året blev det inte av, kanske nästa år. Igår var vi och tände lite ljus på kyrkogården. Egentligen skulle vi gjort det idag. Men nu blev det som det blev. Det är ju så mysigt att gå på kyrkogården vid alla helgona helgen. På kvällen ska det vara. När man ser alla ljusen som lyser där i mörkret. Det är lite läskigt ( med tanke på vad som finnns några meter ner i jorden) och mysigt (med tanke på hur många det är som går och tar sig tid att tända ljus vid någons grav). Nu kände jag mig ganska stressad igår när vi tände ljus vid "våra" gravar. Vem hade inte gjort det med fyra ungar? Elsa var inte riktigt förtjust i att sitta där i vagnen i mörkret. Eller så var hon bara hungrig...

Av Hurtig - 15 oktober 2015 09:50

Tidigt imorse var jag ute med Ludde så han kunde göra sina behov. Jag hörde hur grannarna skrapade sina frostiga bilrutor. Då njöt jag litegrann. Tänkte på att jag slipper det där. Mohahahaha! Eftersom Philippa är så duktig och går till skolbussen nu. Så ett stort hånflin fick jag på mina läppar.
Så Philippa gick till bussen. Jqg kröp ner under mitt varma täcke igen. Efter ca 20 minuter ringer Philippa och gråter i telefonen. Hon hade glömt sin gympaväska vvid busshållplatsen. Så där kom mitt hånflin och bet mig hårt i rumpestussen. Det var ju bara att lämna den varma sköna sängen, klä på sig och gå ut och skrapa rutorna på bilen, åka i en iskall bil mot busshållplatsen och hoppas att gympaväska stod kvar. Med hjärtat i halsgropen och iskalla fingrar styrde jag bilen mot busshållplatsen. Gjorde även upp planer på hur jag skulle lösa det med gympaväskan om den ej stod kvar. Karman var snäll mot mig. Väskan stod kvar! Så då var det bara att styra bilen mot sexdrega och lämna gympaväskan till en överlycklig Philippa. Jag lärde mig en nyttig läxa idag. Skratta inte åt folk som måste skrapa rutorna på morgonen.

Av Hurtig - 12 oktober 2015 17:23

Ibland, bara ibland, känner jag mig som en gissla här hemma. Att få "friheten" att tömma diskmaskinen ifred eller att ringa ett samtal där människan på andra sidan inte tror att jag lider av tourettes syndrom, känns omöjligt. Som tur är så är de som håller mig gisslan lättroad och aningen lättlurade ån så länge.
Som nu. De två stora fick uppdraget att städa bort legohavet på nedervåningen så jag kunde mata den lilla. Medan jag matade den lilla så gjorde sig kisseblåsan påmind om att den inte hade blivit tömd på ett tag. Men jag fick inte lämna Elsas synfält för två sekunder, då började hon låta som siren. Då kom surfplattan väl till pass. För vem kan låta bli att ryckas med i babblarnas trallvänliga låtar? Inte Elsa iaf. Kanske är man inte världens bäata mamma. Men jag behövde verkligen kissa! Ifred!

Tack du skapare bakom babblarna! Du har räddat en mammas toabesök. Jag lovar att inga barn for illa när denna bilden togs.
Kanske ska babblarna få roa Elsa lite till så kan jag tömma diskmaskinen :).

Av Hurtig - 29 september 2015 16:18

Ständigt ser jag det överallt! Det är som en nagel i ögat på mig. Alla era tppdesignade hem! Varför är det aldrig så städat hos mig? Varför kan inte jag ha en hel inredning som går i vitt? Just det! Jag har barn. Lekande, sölande och ibland smutsiga barn. Vitt och choklad funkar ganska dåligt tillsammans. Värsta är att det alltid ser så städat ut. Såg en bild på fb som någon la ut och det var en vattenkanna med på bilden och människan skrev ursäktande om att vattenkannan hade kommit med. Jag personligen hade varit nöjd om det bara var en vattenkanna som hade varit felplacerad på mina foton. Här är det ibland ( absolut inte alltid) en sko på diskbänken. Hur den hamnade där är det ingen som vet. Den flög dit av sig själv. Det är kartonger lite här och där. Främst för att kartongbingen nere på återvinningscentralen alltid är full! Leksaker hittar man högt och lågt. Jag har personligen mordhotat både en och två legogubbar för de har försökt att skada mina fötter. Efter att man har mordhotat en legogubbe så är det droppen när man läser om en felplacerad vattenkanna. Orken försvinner på något sätt. Vi har säkert över en miljon ( kanske inte en miljon men ni fattar vad jag menar) felplacerade saker. Var ska man börja? Ska man verkligen behöva springa runt och kolla att var sak är på sin plats hela tiden. Plocka och fixa och våttorka tills allt är skinade och vackert? När ska man hinna med barnen? Maten? Jobbet? Nu är det slutföjt på inredning och städade hushåll. Ge mig glada barn i ett stökigt hem så slipper jag känna mig ensam och irriterad ;)

Av Hurtig - 22 september 2015 11:36

Inatt har vi inte sovit mycket i detta hushållet. Elsa har vaknat cirka en miljon gånger och Noel tappade bort sin snuttefilt i sängen. Så sen klockan 2 inatt har alla varit mer eller mindre vakna. Mattias gick iofs ner med Noel och letade efter snuttefilten som hade gömt sig under täcket, busiga busiga snuttefilt. Sen låg han jämte Noel ett tag. Jag tampades med nappspottarmästarinnan. Förstår inte hur en unge som ligger i en spjälsäng lyckas spotta (eller slänga) ut nappen så den hamnar på golvet. Men hon har utnyttjat hela sängen inatt. Hon började med att sova som man bör, alltså huvudet på kudden och fötterna neråt. Sen så blev hon och kudden osams och detta var ju inte bra. Hon kastade iväg kudden till fötterna rullade över till mage drog ner spjälskyddet och skrek på mig. Efter att ha lagt henne till rätta så somnade vi om, trodde jag. Efter en kvart hörde jag henne igen och snacka om förvåning när jag hittade henne nere vid fotändan av spjälsängen. Och så här höll det på hela natten.
Så man kan säga att det är en väldigt trött familj här idag...

Kram Misshurtig

Av Hurtig - 6 september 2015 12:42

Denna helgen har det varit kalas för fina Philippa som fyller 10 år på måndag. Full rulle med andra ord. Just denna helgen så började Mattias jobba igen ( klanten bröt ju foten på semestern). Han bärjade jobba natt så då måste han vila på dagen. Det måste även lilla Elsa. Så igår löste jag det med en promenad strax innan lunch och en liten kort promenad innan kalaset började så att hon kunde få sova. Vill helst inte lägga henne inne hos Mattias när han ska sova. Så då fick det bli att hon sov i vagnen. Det är rätt skönt att komma iväg på promenad så. Hoppas bara att jag kan hålla det nu i veckan när han är ledig. Imorgon blir det nog en liten promenad medan han sover.
De två stora har fått följa med på promenad oxå men de har ju använt sina kickboards. Philippa fick en av oss igår som.En tidig födelsedagspresent. Snacka om att tjejen är nöjd!

Kram /// Misshurtig

Av Hurtig - 20 augusti 2015 10:52

I tisdags morse var det dags igen för väckarklockor och skolväska. Philippa gick upp till mellanstadiet i skolan och Noel började sitt sista år på föris. Äntligen dags för rutiner. Upp, frukost, tandborsrning och iväg till skolorna. Underbart. Jag som mamma gjorde en liten glädjedans inuti. Inte för att jag vill bli av med barnen under dagen men för att nu är det dags för rutiner *woopwoop*. Barnen verkade inte vara alltför ledsna över att vardagen kom tillbaka. Nu är sommarlovet slut och det är dags för de vanliga rutinerna. Noel var mest orolig för att han inte skulle ha något att berätta om sitt sommarlov. Tydligen räckte det inte med att berätta om legoland, sitt brutna lillfinger och resan vi gjorde till Örebro helgen innan skolorna öppnade. Knasunge. Philippa såg fram mot att få historia i skolan :). Underbara unge. Så nu är vardagen tillbaka. Tre dagar i veckan är det bara jag, Mattias och lilla Elsa hemma. Första dagen skolorna började så var jag så trött att när jag hade lämnat av Noel åkte jag hem och sov i tre timmar. Andra dagen så tvätyade jag upp all tvätt, städade poolen och bäddade alla sängarna innan jag hämtade barnen från föris och skolbussen. Idag gör jag inte så mycket eftersom jag försöker spara energi till Liseberg som vi ska till idag. Snacka om förväntansfulla barn.
/// Misshurtig

Skapa flashcards