Julen närmar sig med stormsteg. Om tre dagar så är det julafton. Jag har tagit denna julen på största allvar. Eller jag och jag. Min kropp har gett mig en strålande röd näsa och en riktig basröst. I folkmun kallas det en förkylning men jag ser det som Rudolfsyndromet ( för er som inte fattar skämtet så syftar jag på Rudolf med röda mulen).
Någon vidare julstämning finns inte i vårt hem. Tyvärr. Vi får se hur det känns när granen kommer upp senare idag eller imorgon eller på fredag beroende på hur Rudolfsyndromet utvecklas.
Trots denna sjukdom så måste jag åka en sväng in till Borås. De sista klapparna ska inhandlas. Som tur är vet jag exakt vad jag ska ha så det är bara att hämta och betala.
Nu ska vi bara hitta orken att ta på sig hyfsade kläder och åka och handla det. Jippie.
Imorgon är det torsdag och då ska vi nog köra det sista julstöket. Philippa ska göra köttbullar och vi ska baka lite lussekatter och pepparkakor. snickers måste vi oxå göra. Listan är oändlig. Som tur är så är det bara en gång per år.

Vad alla höstpiffar nu!!! Det är snart jul. Ingen idé att höstpiffa nu. Om ca en månad ska ju ändå julsakerna upp då är det ju ingen idé att höstpiffa. Eller?
Att höstpiffa har blivit det nya fredagsölen på vår och sommren. Vad kommer hända under vintern? Väntar nervöst...

Idag har varit en typisk söndag. Noel har varit på dåligt humär vilket har smittat av sig på Elsa som i sin tur har smittat mig. Strax innan fem kom jag på den briljanta idéen om en promenad ner till Ica. Vad kan möjligen gå fel? Jo, typ allt nu med facit i hand. Noel ville cykla men ville oxå fånga pokémon. Han fick välja. Det blev cykel för honom, pokémon för mig. Elsa ville hålla Ludde. Det fick hon. Men tog även med vagnen, utifall duracellkaninen skulle bli trött i benen. Det blev hon två minuter efter att vi hade låst dörren. Man kommer ej så långt på två minuter med barnvagn, 1 åring med hund och att jag hade två stora pappkassar med pantburkar. Lika bra att hon fick åka. Tydligen så kör jag vagn fel. Det var "NEJ" och andra påhittade skällsord hela vägen ner till Ica. På Ica vart hon sur för hon kunde inte sitta i vagnen och köra en barn kundvagn samtidigt. Motade bort det med en gratis banan.
Noel gick och fångade pokémon där inne. Han var nöjd.
Färdighandlade och en pantcheck på 87:- så gick vi till kassan. Fick betala, då någon annan i hushållet använt bonuschecken. Kassörskan ville att jag skulle betala med pantchecken. Men vi ville ha pengar. Efter lite tjat så fick vi pengar för panten.
När vi skulle gå hem så sätter sig hunden och skiter på trottoaren. PINSAMT!!! Vi var precis jämte en gräsmatta. Men han sätter sig på trottoaren. Bara för att antagligen. Stå där i halv rusningstrafik och plocka hundbajs gjorde mig inte på bättre humör. Sen när man märkte hur snabbt det mörkna så blev man trött på sig själv för att man inte hade plockat fram reflexvästarna. Väl hemma så uppdagades det att jag hade låst men glömt nyckeln i dörren. Livet är fantastiskt!!!
Nu ska vi värma på lite tacos från i fredags och käka det till kvällsmat. Hoppas bara drn inte har möglat.
Trevlig söndag på er.

Stod på Svenljunga torg i onsdags, väntade på att få höra Robin Bengtsson och Mimmi Werner sjunga. Alla tre barn plus vi två vuxna. Mattias och Elsa gick en sväng, kvar stod jag, Philippa och Noel. Noel ville gå och leka lite på en lekplats ca 50 meter från där vi stod. Han sprang dit. Kvar nu var bara jag och Philippa. Sen stack även hon någonstans. Kvar stod jag... Bara jag. En massa andra människor stod ju oxå på torget så helt ensam var jag ju inte. Men jag kunde ju inte gå någonstans, jag skulle ju stå och där när alla kom tillbaka.
När blev Philippa och Noel så stora att man skicka iväg dem och man kan stå ensam kvar. Första åren i deras liv så har man följt med dem på allt. Nu klarar de sig bra en bit från mig. Tur att man fortfarande har Elsa som fortfarande behöver att mamma eller pappa är med hela tiden. Men vad hände med de två stora? När blev de stora?

Idag har jag och Mattias lyckats flytta våran underbara soffa som väger bly! Nu står den i lägenheten och jag är så stolt över att vi lyckades. Mest var det Mattias som lyckades. Men jag lyckades lite. De två sofforna väger verkligen bly. Men de är så sköna att sitta i oxh att somna i. Fast nästa gång vi flyttar så får de nog flytta till tippen. De är så utslitna och det känns som att de börjar bli dags för en ny... Tyvärr.

Men flytten är iaf påbörjad och snart är vi där. Kommer bli konstigt att bo så smått när man är van vid så stort men det blir nog väl med det. En sak jag kommer införskaffa är en robotdammsugare. Vi är fruktansvärt dåliga på att ffå tummen ur och dammsuga. Trots hund så görs det oftast för sällan. Nu är frågan vad ska man ha för robotdammsugare? Några förslag?

//// Varm, svettig men nöjd misshurtig :)

Tanken slog mig häromdagen att folk verkar spela ett spel. Alla spelar ett spel. Helt beroende på var de är. Jag har tillbringat en hel del tid i väntrummet på vårdcentralen. Många träffar folk de känner där, utom jag av någon konstig anledning. Så jag sitter och läser i en tidning eller i mobilen samtidigt som man råkar höra vad de andra pratar om. Ibland är det familjen, ibland är det jobbet men oftast handlar de om varför de har uppsökt läkarvård. Den ena ska alltid vara värre än den andra. " jasså äter du kortison? Jaaaaaa,, det har jag oxå ätit men nu på sistone har det varit myckeg citadon". Jag kan inte skillnaden på de olika läkemedeln. Jag brukar nöja mig med Alvedon och ipren.
Sen är det krämporna, sen är det läkarvården sen är det utslagen osv osv. Inte konstigt att man känner sig sjuk när man kommer in till läkaren efter att ha lyssnat på detta.
Spelet i väntrummet är; mig är det mest synd om!

Sen har vi spelet på jobbet. Det är ganska intressant, de finns de som tänker " när jag ändå är här så är det bättre att få något gjort". Sen finns det de som tänker " åh, nu kan berätta om hur jag hade det på vårdcentralen idag".

Kan man lära sig att känna en person helt och hållet nu för tiden? Du är person på nätet, en annan på jobbet, en hemma med familjen och en privat... Går det verkligen att lära känna en människa helt och hållet?

Nu blommar det i våra små papperskaffekoppar. Eller blommar och blommar. Det växer!
För ca två veckor sedan testade jag och barnen att plantera paprikakärnor, tomatklyftor och en gurkbit. Några små paprikaskott har dykit upp och även några tomatskott men ingen gurka. Vi var jätteglada över detta, tills jag kom på "hjälp! Hur tar man hand om paprika- och tomatplantor?"
Googlade detta och jag kan lova att jag blir inte klok på det. Det är ju jättemycket pyssel med plantor. De ska omplanteras, ges näring, bindas upp, tjuvas (tomatplantor). Tur att det finns Google ändå. Jag är lite lugnad. Massa vatten kommer få åt iaf och en massa tålamod.
Problemet är dock att på de flesta sidor på nätet säger att man ska plantera i januari - februari för att få färska, egenodlade grönsaker i augusti. Vi planterade i slutet av mars så lagom till jul får vi väl riktiga Eko grönsaker på vårt bord OM det blir någon tomat eller paprika. Ska bli spännande att se. Jag har ju absolut inga gröna fingrar. De är snarare lite grisfärgade. Den som lever får se.

Läxan är iaf nerskriven om hur dessa ska skötas. Nu ska vi bara inte tappa bort detta viktiga papper.

Ha det gött

Jag blir snart galen på grannens hundar. I två dagar har de skällt nonstop utomhus. Skällt, skällt och skällt. Det är väl lugnt så länge man själv inne. Då hör man inget.
Fast Elsa som ALLTID sover ute blir ju lite störd av detta skällandet. Och så ger babywatchen hela tiden utslag på att Elsa är vaken. Den surrar hela tiden. Och ibland hör man ett "vov". Så när Elsa är ute och sover så är hunden eller hundarna här inne, via babywatchen. Så anledningen till att jag blir galen är " surr, surr, surr, vovvov, surr, surr, vovovovov, snörvel".
Snörvlet kommer från Noels näsa... Den är täppt... Så det är alla dessa små ljuden som gör mig helt GAAAALEN!